Juldagen!

Pulsar i snön med kajaken på axeln ner till stranden. Öppet vatten finns 50 meter längre ut. Ute på isen befinner sig några grabbar som nyfiket undrar vad jag håller på med.
En av dom frågar varför jag ska ut på havet?
Bra fråga, svarar jag.
Ja, varför???
Minus 10 grader, 7 m/s, kallt , snö, blött, risk att ofrivilligt bada i issörja.......
För att det är roligt, säger jag sen.
(Undra om dom tror mig)

Efter en liten balansakt över iskanten så är jag på väg ut. Följer iskanten, vattnet stänker över kajaken och fryser till. Snart har Blå Rocker ett 5mm tjockt ispansar över sig och på paddelskaftet hänger det isklumpar.
Sist jag var ute kändes det som att paddla i mjukglass, men i dag paddlar jag i strösocker. Tallriksisen bli tätare och tätare. Måste hålla koll på att jag inte fastnar utanför isen. Vinden driver ihop isflaken och vägen tillbaka kan stängas av.

Mängder med svanar ligger/sitter på isflaken och när jag närmar mig så springer dom flaxande och trumpetande över isvattnet och lyfter som på en given signal och försvinner bort mot horisonten......och då får jag plötsligt syn på den. Den sitter på en sten längre ut. Sakta paddlar jag mot den. När jag kommer för nära lyfter den på sina stora vingar och flyger längre ut till havs. Den är gammal och känns igen på sitt ljusa huvud och vita stjärtfjädrar. En Havsörn i ensam majestät!



Och så fullfart upp på isen så är man hemma igen. Nu hade även kameran frusit till och ville inte riktigt som jag. På axeln hade jag sen en något tyngre kajak än vad jag hade när jag bar ner den.

Men hade jag haft det roligt?

JA!