Juldagen!

Pulsar i snön med kajaken på axeln ner till stranden. Öppet vatten finns 50 meter längre ut. Ute på isen befinner sig några grabbar som nyfiket undrar vad jag håller på med.
En av dom frågar varför jag ska ut på havet?
Bra fråga, svarar jag.
Ja, varför???
Minus 10 grader, 7 m/s, kallt , snö, blött, risk att ofrivilligt bada i issörja.......
För att det är roligt, säger jag sen.
(Undra om dom tror mig)

Efter en liten balansakt över iskanten så är jag på väg ut. Följer iskanten, vattnet stänker över kajaken och fryser till. Snart har Blå Rocker ett 5mm tjockt ispansar över sig och på paddelskaftet hänger det isklumpar.
Sist jag var ute kändes det som att paddla i mjukglass, men i dag paddlar jag i strösocker. Tallriksisen bli tätare och tätare. Måste hålla koll på att jag inte fastnar utanför isen. Vinden driver ihop isflaken och vägen tillbaka kan stängas av.

Mängder med svanar ligger/sitter på isflaken och när jag närmar mig så springer dom flaxande och trumpetande över isvattnet och lyfter som på en given signal och försvinner bort mot horisonten......och då får jag plötsligt syn på den. Den sitter på en sten längre ut. Sakta paddlar jag mot den. När jag kommer för nära lyfter den på sina stora vingar och flyger längre ut till havs. Den är gammal och känns igen på sitt ljusa huvud och vita stjärtfjädrar. En Havsörn i ensam majestät!



Och så fullfart upp på isen så är man hemma igen. Nu hade även kameran frusit till och ville inte riktigt som jag. På axeln hade jag sen en något tyngre kajak än vad jag hade när jag bar ner den.

Men hade jag haft det roligt?

JA!

I söndags blev det en tur runt Gråen. Minusgrader och frisk vind. Vattenstänket frös genast till is. Skönt för händerna med skyddande paddelmittsar.

Isläggning!

Tätt snöfall, 8 sekundmeter - perfekt för en tur på havet.

Vinden kom in vågrätt från söder och då också snön. Små hårda snöflingor som hamrade på i ansiktet och i ögonen. Skärmen på huvan gjorde ingen nytta. Skulle haft glasögon i stället. Det gällde att se upp för plötsligt kunde man dundra upp på ett isflak.

Stora bälten av femkronorsstora, mjuka isklumpar som liknade skumgummibitar, kom drivande i vågorna.

Sjoken växte och blev bredare och bredare...

...till slut var det bara en enda stor massa som kajaken gled genom. Kunde vara mjukglass.

Längre ut var isflaken större och kraftigare. Här gällde det att ta fart för att komma igenom. Här ute gillade sothönsen att sitta. De var ibland så många att isen färgades svart på långt håll.

Isläggning vid ett högre vattenstånd?

Full fart upp på isen och så var jag hemma igen.

Motorstopp på havet!