Det blåser 8 m/s rakt mot land. Jag paddlar söderut förbi varvet och rundar Gråen. Kommer till slut ut på öppna havet. Här tar vinden i! Nu är jag plötsligt där, i det där tillståndet då jag är ett med kajaken, paddeln och havet. De stora vågorna slår över kajaken och stänker ner hela mig. Jag jublar av glädje. Detta älskar jag!
En bit ut är det dags att vända. Nu är det surf som gäller. Plötsligt blir allt betydligt svårare. Vågorna kommer in bakifrån och att fånga den perfekta surfen blir ett ansträngande jobb. Paddlar för fullt. Misslyckas och måste på nytt kämpa mig i takt med vågorna. Kraften i armarna tar slut.
Jag tar skydd i en liten lugn vik på Gråens västsida. Fikar och funderar.
Är det inte så här det är i livet. Ibland kämpar man förtvivlat. Det är jobb, pengar, relationer, måsten och förväntningar. "Jag bli trött i armarna." Det ända jag vill är att hitta flödet. Jag vill känna in havet (livet) och vänta på min våg.
Fikat är slut och jag glider ut på det öppna havet igen. Plötsligt är jag där igen. Tro det eller ej. Men den fanns, min våg! Och den var inte ensam. På underbara vågor surfar jag snabbt och lätt in genom hamninloppet.
4 kommentarer:
Låter lite otäckt i mina öron, men jag förstår att du tycker om det. Var försiktig bara.
Hej Håkan så häftigt det låter! Men lite svalt om baken kanske?
Extra kul med tanke på att Millie och jag påbörjade vår kajakkarriär i somras i Mora simhall med Anders Therén. Tyvärr kom vi aldrig med dom till Koster i somras, de var helt betagna!!
Ha det så livat på vågen!
Ride it well!
Hello,
Detta ser riktigt skoj och utmanande ut.
Jag har funderat på att anförskaffa en kajak, och din blogg kommer att bli ett gott verktyg för att övertala i sambo.
Lycka till vidare,
Kusin Thomas
Det är härligt att paddla både när det är soligt och blåsigt ute :)
Skicka en kommentar