I dimma och regn, snirklandes mellan öar på väg till de som ligger längst ut. De som lockar med sin känsla av onårbarhet. Jag närmar mig. I ett sund mellan några holmar ser jag horisonten. Vinden i lä medan jag glider mellan de "sista" utposterna. Snart. Ljudet. Ljudet
av vågornas brus mot förädiska grund och kala klippor. Vinden tar i när
jag rundar den sista udden. Här ligger dimman tjock...horisonten är
förbytt till ingeting. Ljusgråa öskuggor en bit ut, paddeln vevar på, kajaken vet vart den ska!